2011 har varit ett helt fantastiskt år; studenten, jobb, shopping, mys med vänner och familj, häng i Göteborg, resa till Stockholm... Men nästa år. Hur grymt kommer det inte bli? Jag har velat åka som au pair till USA sen jag kom hem från London förra året, och nu äntligen ska det bli av, efter massor av jobb med referenser, visum och host family letter. I oktober blev det äntligen bestämt vart och när jag skulle åka och jag kan inte vara gladare! De två senaste månaderna har spenderats med att längta till Montclair.

2012 kommer bli ännu bättre än 2011, det är jag säker på. Jag menar, jag kommer bo ungefär 2 mil från NYC. Mina drömmars stad. GALET. Gissa vart jag kommer spendera min lediga tid? Jag har oxå som mål att besöka Washington DC, Philadelphia, Chicago, Los Angeles, vilken stad som helst i Texas och kanske Boston. Yepp, det verkar som att jag kommer hålla mig på östkusten största delen av mitt år i USA, hehe.

Plugga ska jag ju oxå göra. Jag hoppas att jag kommer in på Seton Hall och får möjlighet att läsa min Introduction to Communication Theory-kurs vilket jag kommer ha användning för när jag kommer hem till Sverige igen. Nästa termin vet jag ännu inte vad jag ska läsa, men kanske nån engelskakurs? Eller en fortsättning på Communication Theory? Eller något helt annat? Skönt att jag har ungefär ett halvår på mig att bestämma mig. Efter att inte ha pluggat på ungefär 6 månader, ska det faktiskt bli kul att börja igen. Speciellt när det är något som jag själv känner att jag kommer ha nytta av. 

Vad tror vi om shoppingen då? Grymt eller grymt? Jag gissar på det första. Eller det andra. Bara i Montclair finns det två stora shopping malls och så NYC 2 mil away... Yes. Grymt är bara förnamnet. Är det nån som vill ha nåt från USA så hojta till!

Even tough jag har shopping, resor och plugg att se fram emot, så är det inte därför jag åker till USA (jo, delvis, men det ska man inte prata för högt om) utan det är ju för au pair-jobbet. Mina fantastiska kids och jag kommer ha det så jäkla grymt. Visst kommer det bli dagar då allt känns skit, men hamnar man i rätt familj så kommer de förekomma ganska sällan tror jag. Och rätt familj - det har jag. 

Så 2011, tack för dig, men nu är jag mer än redo för nya utmaningar - hello 2012.