-
Som sagt så gick inte allt riktigt som det skulle idag. Eller asså, det var väl inga direkta problem så, utan mer att jag inte vet riktigt hur jag ska hantera deras personligheter riktigt än. Jag var ärligt talat nära på att börja packa väskan och dra hem. Det gick till och med så långt att jag i huvudet började skriva på mitt hej då-tal till min Community Councelor och host parents. Men efter att barnen gått och lagt sig och jag fick lite tid över till mail, facebook och bloggar så kändes det genast bättre. Så lugn, jag ska inte hem. Inte riktigt än. Jag måste faktiskt vänta en hel månad innan jag ens kan börja tänka på att åka hem så... :P
Även om jag gärna vill ha lite närmare till dig så tror jag du kommer ångra dig om du kommer hem :) det tar alltid ett tag att lära känna nya personer, men sen när du gjort det kommer allt kännas mycket bättre :) dessutom har du ju nyår i NYC med mig att se fram emot! ;)
Hej Emma, och GODmorgon.
Du vet säkert var vi är när vi tar oss tiden att kontakta Dig. Snön ligger kvar här, (likaså i Gbg.). Havet är öppet. Himlen är grå men ändå bra sikt nu på morgonen. Man ser Högholmen och ända till Hållö utanför Smögen. Men grått som sagt och några minus.
Vårt sovrum har under en tid, fixats till och slutligen blivit färdigmålat. Så sängarna står 1 vecka till mitt i vardagsrummet (Det har visserligen erbjudit en härlig utsikt), Du fattar.
Jag kom att tänka på en sak som även Monika så enkelt sammanfattar. (Varning, nu blir det låångt)
Förra veckan fick du så fin feedback, i går kändes det tungt. Så tokigt! ;-)
Något som hjälpt och hjälper mig i många stunder är ett fint tankesätt från en författare, föreläsare och regisör, Kay Pollak (går att googla).
Allt är inte lätt i livet, att lära sig gå men bara ramla är inte så kul, ändå fortsatta man försöka.
Oftast så är det dock lättare när man ser på det efteråt, än det var när man var mitt i det eller till och med innan vissa kända händelser hände (ex. uppkörning för körkort).
Så,...Om man tillåter sig tänka så här, (utan att behöva bli eller vara religös),
Tänk om: Varje människa jag möter är utsänd i ett visst syfte, för mig. En hjälp eller som utmaning.
Någon som jag kan träna och lära mig av. Just för att jag skall kunna växa i livet.
Tänk på samma sätt: Om varje situation jag ställs inför, på samma sätt en liknande mening. Ett prov en test men mest en lärdom.
Men att syftet BARA är att jag kan få växa av det!
Tänk om livet eller något fixar sådan här övningar för mig/oss.
Och att detta sker Precis i rätt mogen stund och plats och alltid med avsikt att vara lagom stor att jag faktiskt KAN/SKA klara det.
Tänk Om det ÄR så. Låt oss iaf tänka det en liten stund.
Att välja en gladare tanke.
Blir det inte helt plötsligt liiite mer roligt då? Blir man inte lite mer taggad?
Man liksom kan säga till sig själv:
OK, jag fattar nu kommer det ett sådant där växa-moment igen. ;-)
Jag blir iaf det. Typ, Ok nu ska jag allt visa mig att jag: Vill och kommer att klara det.
------------
Kay säger:
"Genom att tänka så, går jag in i varje möte med nyfikenhet, vad ska denna människa visa mig, lära mig eller få mig att öva på".
/ur Att välja Glädje av Kay Pollak
------------
Och Du, när saker verkligen gått bra så känns det ju så fantastiskt härligt och skönt. Tänk om man kunde sätta in den känslan på banken! Och hämta lite av den när man behöver balansera lite av det motsatta.
Du är nu Utvald, på en Utvald plats, med Utvalda barn, vuxna. (och vänner) som kan ge Dig SÅÅÅ himla mycket sådana upplevelser.
Utmaningar! visst.
Jobbiga, visst!
Nya, självklart! de gamla har du ju klarat av förr, varför ska dom komma tillbaks, dom växer Du ju inte av.
Så när det är tungt, gå till banken och låna lite god känslan, minns den och tänk varför gick det så bra den gången, kanske, kanske kan du göra något liknande nu. Lyckas du igen, så sätt då tillbaka lite av den färska god känsla på banken.
Men ibland är man för trött för att vara smart, man slavar lite, lixom. Det kan var lite dumt. Men man kan lära sig på det oxå. Men det gör oftast "ont".
Detta år kommer snart att vara över, för tiden går fort. Vilket minne vill du då ha med dig?
Vilken känsla ska det ge?
Ett bra och härlig va, enna'?
Du! Du fixar det!
Lätt!
För Du har redan tagit Dig ända hit.
Du är Utvald av AuPair för att de tror på Dig.
Vi var många som stöttade Dig inför din ansökan,
Vet du varför?
För att vi tror på Dig !
och denna precis lagom'a utmaning. ;-)
Svik Dig inte.
KRAAAM L&L
Jaha? nu passade det. Kan Du, så ta bort dubbletten.
:-~
L