Men hallå där! Idag var första gången som jag sa högt att jag har hemlängtan. Min host dad frågar alltid hur jag mår och imorse var jag verkligen helt ärlig och sa att jag är homesick men att jag har ett besök i maj att se fram emot. Kändes faktiskt bättre att erkänna det än att som vanligt säga "jag mår bara bra, själv?". För ärligt talat så är det ganska jobbigt att vara flera tusen mil hemifrån, faktiskt jobbigare än jag trodde. Men jag vägrar ge upp. Det ska fan gå bra det här. 

Om en timme ungefär ska jag träffa Denisse på Starbucks så det är väl dags att börja göra sig iordning. Later guys!